Den uppländska vallörten är en kraftigt växande korsning av äkta vallört (S. officinale) och fodervallört (S. asperum). Den äkta vallörten är en gammal europeisk medicinalväxt medan fodervallörten härstammar från Kaukasus. Dessa träffades i Sverige i mitten av 1800-talet då den första beskrivningen av en korsning mellan dessa har noterats i Mellansverige. Allt sedan dess har den uppländska vallörten odlats som prydnadsväxt. Den blommar under högsommaren med relativt små tubformade blommor som skiftar i blått och rött.
Av de ovannämnda vallörterna är den uppländska vallörten den som mest förekommer i Finland och som man kan se i närheten av gammal bostättning. I Mustila växer den uppländska vallörten förvildad runt ruinen på Ketunmäki (Rävbacken) och huset det vill säga kanslibyggnaden på Nikkarinmäki (Snickarbacken). Den sprider sig med hjälp av det underjordiska rotsystemet och som kraftigtväxande försvarar den sig väl. Den bildar massor med blad vilka man kan blötlägga i vatten och sedan använda vattnet för gödning. Man tänkte sig även en gång att vallörterna skulle kunna användas som foderväxter, men djuren tyckte inte om dem.
