Den nordamerikanska vippramsen påminner vid en första anblick om vår inhemska get- och storrams (Polygonatum odoratum, P. multiflorum). Vippramsens blommor är dock inte i bladvecken utan slår ut i juni i toppen av de höga, vackert böjda stjälkarna. På hösten bildas illasmakande, giftiga bär med ett frö. Samtidigt med de röda bären blir bladen vackert gula. Längre fram på hösten blir de gula bladen bruna och stjälkarna böjer sig mot marken. Om man inte plockar bort bären och inte heller i högre grad gräver i jorden, hittar man senare små plantor runt vippramsbeståndet. Fröna gror i allmänhet först den andra våren.
Vippramsen som bildar frodiga bestånd förs numera till samma släkte som vårt vilda ekorrbär (Maianthemum bifolium). Ekorrbäret är mycket mindre och de påminner inte heller för övrigt om varandra i fråga om utseendet. I Mustila kan man hitta ekorrbär ocvh vipprams på samma växtplats i beståndet av makedonisk tall (Pinus peuce) nedanför Terassi (Terrassen).