Fjärilsrankans tunna skott vrider sig som en korkskruv kring sitt stöd. När stödet tar slut, fäster sig skotten vid varandra och börjar hänga neråt. Blomningen i juni kan passera obemärkt men de orangeröda bären glöder på hösten mot en bakgrund av ljusgult eller vitnande bladverk. Bären hänger kvar också efter det att rankan har fällt sina blad.
Oftast är fjärilsrankan en tvåbyggare, dvs den har separata han- och honplantor, men enkönade rankor kan förekomma, eftersom enskilda rankor ibland kan överraska med egna bär. Fjärilsrankan kallas också citronranka på grund av att bären är mycketr sura. Kinesiska smaklökar kan spåra olika smaknyanser i bären och det kinesiska namnet för frjärilsrankan är "bäret med fem smaker". I öst användes bären både som läkemedel, i vinproduktion och till safter och teer. Bären ger en kärv och stark medicinsmak i finska munnar särskilt när man biter sönder fröerna. Smaken mjukas up av nedfrysning. Gele kokt på bären är ett pikant tillägg som lämpar sig bra isynnerhet med vilträtter.
Fjärilsrankan utvecklar rotskott som kan användas till förökning. Också fröförökning lyckas bra. Arboretum Mustila har utvecklat flere stambestånd av rankan sedan 1990 -talet. Den största rankan växer i Rhododendrondalen och är såpass frodig, att man har varit tvungen att begränsa dess framfart för att rankan inte skall överta området och kväva sina grannar. Fjärilsrankan planteras ofta i spaljeer men den är också vacker när den slingrar sig längs granens mörkgröna grenar.
