Av de fyra vintergröna arterna av alpros är arten R. ungernii minst odlad och minst bekant. Den påminner i någon mån om vresrododendron (R. smirnowii) eftersom bladens undersida är luddig hos vardera. Däremot blir översidan kal i takt med att bladen spricker ut till sin fulla storlek i motsats till vresrododendron vars ludd på översidan delvis bevaras. Busken odlas för sin sena blomning och sina stora blad som kan bli 20 cm långa, medan busken i naturen kan uppnå en höjd av över 6 meter. Blomknopparna är ljusröda men blomman övergår i vitt.
Den här alprosen odlas knappast alls i de nordiska länderna. Den är känslig och svårodlad. Därför har man också sagt att en äkta R. ungernii -planta känns igen på att den är död. Arboretum Mustila erhöll några plantor av R. ungernii av Skogsforskningsinstitutet på 1970 -talet och alla äkta plantor dog hastigt. Den enda kvarlevande plantan var en hybrid. Den växer fortfarande vid Kenkäkallio vid roten av serbgranen (Picea omorika) men dessvärre har den aldrig blommat.