De kända växtjägarna Joseph Rock och svenskarna K.A.H. (Harry) Smith och David Hummel samlade in björnrododendron i Kina under de första årtiondena av föregående sekel. De exemplar av björnrododendron som odlats av fröerna har nått ungefär samma storlek som buskarna i sina hemtrakter. De har vuxit sig glesa och öppna med en höjd av 2-4 meter och har formen av trädartade buskar. I Europa har björnrododendron visat goda vinteregenskaper. Den har klarat sig i Bergianska trädgården i Stockholm redan i över 60 år och på Arboretum Mustila åtminstone sedan 1950 -talet.
Björnrododendron ingår i den västkinesiska undersektionen Taliensia vars underarter i väst känns igen på sitt imponerande bladverk. Buskens bästa kännetecken är bladens undersida med sitt täta, filtaktiga, bruna eller rostbruna ludd, som i nya blad till en början är nästan vitt. Hos oss utvecklar björnrododendron blomknoppar lättjefullt och utan brådska, och de klockformiga vita eller ljusröda blommorna slår i likhet med andra växter anpassade efter inlandsklimat ut så tidigt om våren att de kan skadas av nattfrost.
