Svavelrododendron (Rhododendron aureum) har av de storbladiga alprosorna brett ut sig allra nordligast. Den växer i östra Sibirien, vid Ochotska havets stränder, Kamtjatka, Sachalin, Kurilerna, Japan samt i Mandjuriets och Koreas bergstrakter ofta vid trädgränsen eller på kalfjället. Vinterhärdigheten är mycket bra, men den har ansetts svårodlad. i trakterna av ryska Fjärran Östern intill Amur och kustområdena växer också skogsformen av svavelrododendron, Rhododendron aureum var. hypopitys, som ryssarna ibland anser vara en egen art, Rhododendron hypopitys. Den växer i färska granskogar och är till sin storlek och alla delar överlägsen den vanliga bergsformen.
Enligt uppgifter i litteraturen är den här alprosen helt okänd för odling i väst. I Arboretum Mustila har den ändå förekommit sedan början av 1980 -talet, eftersom en finskrysk expedition hade insamlat fröer av den från det nedre loppet av Amurfloden på hösten 1976. Buskarna planterades i en fuktig sänka i Tujadalen där de har klarat sig bra och vuxit till vackert formade och täta buskar omkring en halv meter. Blommorna är ljust gula och spricker ut i början av maj genast när snön har smultit. I Arboretum Mustila har blomningen varit sparsam sannolikt beroende på ljusbrist och en alltför lång växtperiod. Bladverket som spricker ut tidigt kan ta skada av vårfrosten.
Buskar av samma ursprung har klarat sig bra och blommat i höjd med Uleåborg och Kuusamo. Det verkar som om den här alprosen tycker om ett stabilt inlandsklimat med långa snörika vintrar, och därför trivs bäst i östra och norra Finland.