Vejksel kommer från Europa och Mellanöstern. Vejksel har odlats sedan länge över hela världen och har i stor utsträckning använts som grundstam för surkörsbär (Prunus cerasus). Speciellt i Nordamerika används vejksel som häckväxt och den har spridits vidare med fåglar. Samma sak har inträffat på Stora Karlsö på Gotland. Vejksel används industriellt för sin aromatiskt doftande bark som innehåller kumarin.
Trädet blommar vid bladsprickningen med små, vita blommor som bildar klasar med upp till tio blommor på fjolårsskottena. Blommorna är små men förekommer i rikliga mängder som inte skyms av bladen utan ger träden ett intryck av att vara inklädda i vackert vita dok. Blomningen är överdådigast på ljusa växtplatser med mager jord.
Frukten är en aningen bitter stenfrukt som i augusti mognar och blir svart. Bären är små och det finns inte så mycket att äta av i dem, men deras kryddstarka arom är speciell och angenäm. De små bladen är runda, avsmalnande och sitter länge kvar i trädet ända tills den första starka kölden. Vinterhärdigheten hos vejkseln som planterades på Arboretum Mustila år 1996 är bra och träden är av ryskt ursprung.
