Plommonträdet är känt bara som odlat, det har rotskott, ett fåtal tornar eller saknar dem helt, och det producerar ätbara frukter. Ursprunget torde vara området under den fruktbara halvmånen, där det till sin kromosomsammansättning tvåcelliga körsbärsplommonet (P. cerasifera) har förändrats till flercelligt. Man började föröka de här trädena med ympning eller förädlingsteknik senast under den grekisk-romerska eran. Också i Finland har man odlat plommon i över 300 år.
Plommon är rikligt blommande småträd med vita blommor som kan planteras också för sin blomning. Frukterna är större än körsbärsplommonets, ofta 4-5 cm tjocka, och deras utseende, smak och färg har stora variationer. Plommonen indelas i tre underartan enligt sina frukter, dvs krikon (subsp. institia), mirabeller (subsp. syriaca) och grönplommon (subsp. italica). Allt som allt finns det över tvåtusen plommonsorter som förökas på vegetativ väg och inympas på tex grundstam av körsbärsplommon. Också de gamla röda och gula lantraserna av plommon förökas med rotskott.
Plommon används som färskvara, i konserver och torkade. Tex på Balkan ingår torkade plommon i alkoholindustrin i betydande mängder (slivovits). Torkningen är en vidlyftig process och de sorter som används har en högre sockerhalt och kallas sviskon.