Storramsen känner sig helt hemmastadd på Terrassen i Mustila eftersom den är vilt förekommande i kusttrakternas lundområden från östgränsen upp till trakterna av Björneborg.
Storramsens halvmeter långa stjälkar är vackert böjda med bladen som fågelvingar ovanför. De små, vitgröna, rörlika blommorna hänger från bladfästena i knippen om två till fem. De svartblå relativt stora bären som mognar på hösten är giftiga. Storramsens växtsätt och bladverk påminner om vippramsens (Maianthemum racemomsum tidigare Smilacina racemosa): efterhand som det underjordiska rotsystemet växer breder växtbeståndet ut sig och på våren växer nya skott upp från ändknopparna. Storramsen kommer bäst till sin rätt som ett stort bestånd.
Storramsen och den allmännare getramsen (Polygonatum odoratum) har korsat sig och jätteramsen (P. × hybridum) som sålunda uppstått odlas på skuggiga ställen i trädgårdar. Såsom fallet ofta är med hybrider, blir även denna större än båda sina föräldrar.