Vid sidan av lappljungen hör ett tjugotal andra arter till släktet Phyllodoce, som förekommer både i Nordamerika och Eurasien. Lappljungen sprider sig som en 15 cm hög risväxt och den förekommer i naturenligt tillstånd i Finland särskilt norr om Kuusamo. Lappljungens blad är smala, läderartade och vintergröna. De parvisa långskaftade blommorna har formen av små tunnor eller klockor och böjer sig neråt i ändan av blomskaften. Lappljungen undviker de mest oskyddade och vindpinade växtplatserna.
Det liknande kråkbäret (Empetrum) växer i naturen på samma ställen. I likhet med andra inhemska risväxter från kärr eller fjällområden har lappljungen använts mycket begränsat som trädgårdsväxt. I Tujadalen i Arboretum Mustila finns en ståtlig vegetation av lappljung som man tror att kommer från finska Lappland. Den är ändå så pass mycket större än lappljungen i Lappland att det finns skäl att anta att den kommer från Fjärran Östern eller Nordamerika. Den hade länge sällskap av gul lappljung (Phyllodoce aleutica) som ändå dog bort och småningom försvann på 1990 -talet.
Lappljungen lämpar sig bra i moskogar, på hedar eller kärr tillsammans med olika ljungartade växter (Ericaceae). I Arboretum Mustila representeras de av buskrosling (Pieris floribunda), smalbladig kalmia (Kalmia angustifolia) och porsen (Rhododendron hypoleucum). Också flere andra kunde komma i fråga.
