Den här växten är så nära besläktad med azalean att den nyligen föreslagits tillhöra samma släkt. Utan blommor påminner busken mycket om azalean. Blommorna är små, rödaktiga och klockformade och de påminner mera om blåbärets än azaleans blommor. Bladen är blågröna, klibbiga och kraftigt doftande och de växer vackert i kransar. Till hösten färgas bladen i orange och brunt men fälls till vintern.
Den förekommer i naturligt tillstånd i västra Nordamerikas bergsskogar, på våta skuggiga växtplatser. I Finland klarar den sig bäst i samma förhållanden som alprosor med luftig, sur och torvrik jord. Ett tillräckligt gott genetiskt ursprung skulle klara sig i hela södra Finland. De växter som förekommer i Arboretum Mustila hämtades från Brittiska Kolumbia i Kanada som fröer år 1995 och de trivs bra intill dammen i Tujadalen på en ganska fuktig växtplats.
Enligt Quinault -indianerna kunde en kvinna få en man att förälska sig i henne genom att vifta med en förgrenad kvist av växten.
