Inhemska strutbräken som hör till de stora ormbunkarna är som bäst på försommaren när de ljusgröna, fjäderformade bladen skjuter upp från de mörka rötterna och rullar upp sig. Unga exemplar har endast något blad, medan gamla har många som bildar en regelbunden bred tratt. I en gammal och ståtlig strutbräken bildas mitt i tratten separata sporblad.
De sporbärande bladen är till att börja med gröna och blir mot hösten mörkbruna. De spretar stadigt stående i det skedet då de egentliga bladen blir bruna och böjer sig mot marken. Först följande vår innan de nya bladen växer ut frigör sporerna sig och sprider strutbräken till nya växtplatser. Sporerna gror endast om det finns tillräckligt med fukt. Strutbräken sprider sig också med hjälp av jordstammar och spridningen kan vara mycket effektiv.
