Tarhaomenapuuta
Äppelträd har odlats i flera årtusenden och dess historia är fortfarande oklar. En central roll har arten Malus sieversii (eevanomena) från Centralasien. Fruktförädlaren Nikolai Vavilov som undersökt äppelskogarna på Tien Shan-bergen på 1930-talet förmodade att denna enda vildapelarten med stor frukt har uppkommit utan mänskligt förädlingsarbete genom spridning med hjälp av björnar som ätit stora frukter. Detta äppelträd spreds redan under Antiken längs sidenvägen både till Kina och Medelhavsländerna, och kanske efter det korsades med andra vildaplar. Vavilovs uppfattning att det odlade äppelträdet och det vilda Malus sieversii skulle vara en och samma art har under senare år fått stöd av genetiska forskningar.
Numera har odlade äppelträd med människan spridits överallt i världen och äpple ger mest odlad frukt sammanlagt av alla. Det finns tusentals namngivna sorter, även i Finland hundratals. Startandet av fruktodling på gårdens marker hörde naturligtvis till A.F. Tigerstedts planer när han blev husbonde på Mustila år 1901. På arboretumets område planterades äppelträd endast i trädgårdarna.
På 2000-talet har på prov planterats nya främst estniska och ryska äppelsorter, som prövats rätt begränsat i Finland. En del av dem har från rosenapel (Malus floribunda) ärvd immunnitet mot äppelskorv, och är därför lämpliga för naturenlig odling.
