Det storbladiga tulpanträdet var ett av de första trädena som hämtades från den amerikanska kontinenten till Europa, och inte utan orsak, trädet som kan växa till en höjd av 50 meter och blommar med stora gula tulpanliknande blommor måste ha varit en oemotståndlig syn för europeerna på 1600 -talet.
Tulpanträdet är närbesläktat med magnolian och dess utvecklingshistoria är mycket gammal. I fossila lagringar från kritperioden har man påträffat för tulpanträdet typiska blad. Det flikiga bladets spets ser ut som om den blivit avriven. Tulpanträdet blommar på försommaren efter bladsprickningen och blommorna döljs delvis av bladen. Till hösten färgas tulpanträdet i nyanser i vackert gult och orange.
Bäst trivs tulpanträdet på bergsluttningar i Alleghany i USA. I de nordvästra delarna av sitt utbredningsområde måste tulpanträdet tåla vintrar som påminner om våra finska förhållanden. Hos oss befinner sig tulpanträdet ändå i den yttersta delen av sitt härdighetsområde och endast buskartade träd har på skyddade växtplatser vid sydkusten klarat sig under någon längre tid. Det genetiska ursprunget är viktigt för härdigheten men de mest motståndskraftiga ursprungena är svåra att få tag på.
