Kurilerlärkens naturliga utbredningsområde i Fjärran Östern inbegriper förutom ögruppen Kurilerna ochså ön Sachalin samt enligt endel forskare Kamtjatkahalvön. Hos oss kan trädet odlas i höjd med mellersta Finland. Kurilerlärken känns lätt igen på sina långa, platta grenar, vilka skapar en alldeles speciell stämning i skogspartiet. De brunfärgade barren sitter kvar långt in på hösten ända tills de första snöfallen.
Arboretum Mustilas äldsta kurilerlärkträd planterades 1919 i Nordsluttningen och Lepistö. Det största skogspartiet i parkens västra del i Nokkala är ett tiotal år yngre. Kurilerlärken tycks klara sig bra i de mest olika skogstyper. Det ståtligaste beståndet finns på lerjordar av pyrolatyp som utgör ett frodigt men hårt växtunderlag.
Kurilerlärken har tillsammans med det sibiriska lärkträdet och lärkträdet (L.sibirica, L.decidua) visat sig vara de mest lovande lärkträden ur skogsekonomiskt perspektiv inom Arboretum Mustila. Kurilerlärken är som ung snabbtväxande och redan i fyra års åldern betydligt större än andra arter av lärkträd. Trädet uppnår hastigt stockmått isynnerhet om utgallringarna görs tillräckligt effektivt.
