Kalopanax septemlobus - jättearalia

Jättearalian är den enda arten i sin släkt, och kan ses som växtvärldens motsvarighet till amurtigern. Den är anpassad att klara sig efter det stränga klimatet i lundartade skogsregioner i nordöstra Asien. Till det yttre påminner den mera om en växt från tropikerna. I finländska ögon liknar den sin släkting aralian (Fatsia japonica). I sina hemtrakter utvecklas den till ett massivt över 30 meter högt träd med en omkrets som kan nå över en meter. Stam och grenar täcks in av korta taggar.

Bladen är sjuflikiga men fingrigheten eller kluvenheten varierar. De djupflikiga formerna kan särskiljas till egna underarter eller former (var. maximowiczii). Bladskivan kan mäta 25 cm, bladskaftet kan vara ännu längre, upp till 50 cm. Bladen sätter sig i en krans i ändan av grenarna för att möjligast effektivt fånga upp det sparsamma ljuset i lundskogen. Också blomställningarna som bildas i ända av grenspetsarna i slutet av sommaren är enorma, 25-35 cm i diameter i dubbla klasar som på senhösten mognar till svarta för fåglarna mättande bär.

Jättearalian är en omhuldad raritet i västvärlden. Den förekommer i samlingar och hos entusiaster men fröer eller plantor är mycket sällan tillgängliga. I Finland ingår växten i ett antal samlingar och trivseln verkar bero på det använda genetiska ursprunget.

 

Ryhmittely
Lehtipuut ja -pensaat
kalopanax_jreinikainen.jpg