Enen är den art av barrträd som är mest utbredd i världen. Den förekommer på alla kontinenter på norra halvklotet från den arktiska tundran till subtropiska breddgrader. Detta innebär stor anpassningsförmåga till olika förhållanden. Enens krav på växtunderlag är varierande. Den växer både på karga klippområden och i frodiga lundmarker.
Växtsättet varierar från ett busklikt krypande längs marken till en pelaraktig trädmässig form. Olika mellanformer förekommer rikligt. Utvalda former produceras och saluförs allmänt som underarter.
Enen har ett långsamt växtsätt och det väldoftande virket blir hårt och segt. Trädartade enar kan bli tom 15 m höga eftersom enarna kompenserar sin långsamma tillväxt med hög ålder. De äldsta i Finland förekommande enarna är nästan 1000 år gamla. Pelarformade och trädaktiga enar var länge fridlysta, idag förväntas besinning i användningen av dem.
Enens frukter kallas bär, medan de i själva verket är bäraktigt mustiga kottar. Enen är en tvåbyggare och har separata hon- och hanplantor. Under de tre följande åren efter pollineringen bildas hos honplantorna först gröna, sedan blåa enbär. Enbären har traditionellt använts inom matlagning och medicinering. Enbären innehåller höga hartshalter så det är bäst att smaka på enstaka bär åt gången.