Den japanska avenboken har det sirligaste växtsättet av arterna i sin släkt. Den för många japanska träd typiska hängande grenkonstruktionen understryks hos det här miniatyrträdet med sina långsmala, kraftigt ådrade, sågtandade blad och slokande fröhängen. Den japanska avenboken har likt avenboken i allmänhet anspråkslösa krav på sin växtplats. Det är ändå allt skäl att placera den i halvskugga eller i skydd av andra träd på samma sätt som den förekommer i naturen.
Den japanska avenbokar får knappast alls höstfärger och den fäller sina blad rätt sent. Det djuptgröna bladverket under sommaren och fröhängena som färgas i brunt mot hösten gör trädet oemotståndligt charmfullt. Trädet blir inte särskilt stort men dess breda något busklika form kräver utrymme..
Tidigare erfarenhet av att odla japansk avenbok förekommer inte i nämnvärd utsträckning. De träd som växer i Atsaleabrantens nedre delar under askarna i Arboretum Mustila är ännu unga. Fröer med lämpligt genetiskt ursprung torde klara sig åtminstone i de sydligaste delarna av Finland.