Som namnet anger kommer den här nära släktingen till vårtbjörk (Betula pendula) från Alaska och delar av nordvästra Nordamerika. Den påminner mycket om pappersbjörk (B. papyrifera) och ett av trädets engelska namn är just Alaska Paper Birch vars bark inte lossnar som pappersbjörkens i stora sjok, utan snarare som smalare remsor. Barken är gråmönstrad men till färgen vit med gräddgula eller ljusröda inslag. Årskottena täcks av en hartsdoftande utsöndring till vilken trädets gamla synonym Betula resinifera (resin=harts) kan ledas. Bladen är typiskt björkaktiga och deras höstfärgar varierar från gult till orange.
Alaskabjörken växer i sina hemtrakter intill skogsbryn och i rena skogar med kärrmarker tillsammans med svartgran (Picea mariana) och på torrare områden i Kanada också tillsammans med vitgran (Picea glauca). På norrsidan av Arboretum Mustila intill vägen har alaskabjörkar vuxit i årtionden. Så pass mycket påminner de ändå om våra inhemska björkar att man knappast längre lägger märke till dem.