Gnider man gulbjörkens skott och bark avger de en stark medicinaktig doft. Stammen är gulaktig eller silvergrå och flagar inte speciellt mycket. De långsmala bladen är betydligt större än hos våra inhemska björkar. Bladen påminner om avenbokens (Carpinus) och sitter på kvistarna turvis i lager. Gulbjörken är ett elegant träd, speciellt i höstfärg där den lyser som finast i höstsolen och påminner om en vårlig guldazaleagrupp på piedestal. Sitt namn har gulbjörken fått av bladens höstfärg, barken eller den gula veden som är uppskattad råvara för snickeriindustrin.
I sina hemtrakter i de nordliga delarna av lundskogszonen i östra Nordamerika växer gulbjörken till 25-30 meter höga träd, men i Finland blir den som prydnadsträd betydligt lägre. De gamla gulbjörkarna på Mustila är från tiden före krigen och har klarat sig bra. Två träd finns kvar, det tredja förstördes under stormen år 2009. Föryngring har planterats på 1970-talet. Under Arboretets fröinsamlingsresor 1996 och 2002 samlades frön från flera utmärkta ursprung på de nordligaste växtplatserna och väntas ge ännu bättre växande träd i Finland. Gulbjörken är ett av cirka dussinet amerikanska lövträd som kunde användas i grönanläggningar i större utsträckning än nu.
