Klibbalen förekommer allmänt söder om linjen Gamlakarleby-Idensalmi-Nurmes, men detta träd från stränder och frodiga ödemarker kan påträffas i ändan av Bottniska viken upp till södra Lappland.
De bästa exemplaren pryder landskapet som gamla ekar. I fri omgivning blir grenarna kraftiga och kronan bred. Namnet kommer av den klibbiga årstillväxten. Klibbalen förökar sig med vinden och livar upp landskapet med sina blomhängen ungefär en vecka före gråalen (A. incana) vid månadsskiftet april-maj. Fröerna sprider sig om vintern ur kottarna som har en förmåga att fastna i näten till förfång för fiskaren.
Strandträdens rotspetsar är klarröda. Till alens egenskaper hör att samverka med strålsvampen Franklinia och binda luftens kväve med hjälp av små knölar i rotsystemet. Därför flyttar alen inte heller klorofyllet bort från bladen under hösten utan fäller sina löv helt gröna. Löven bildar förna som förbättrar växtunderlaget.
Klibbalen utvecklar inte rotskott men däremot nog stubbskott. Den tål beskärning och vid kusttrakterna av Bottniska viken har den odlats som häckväxt. Som prydnadsväxt är den sällsynt men både vacker och användbar. Inom skogsskötseln är det skäl att uppskatta trädslaget eftersom det röda virket är mycket användbart.
