Den ryska lönnen som utvecklas till ett litet träd är hemma från ett område som sträcker sig från Balkan via Svarta havet till Ural. De ryska lönnar som planterades längs nedre kanten av Pähkinärinne (Hasselsluttningen) på 1910-talet är nu fullvuxna träd som är till glädje året runt: uppstående blomklasar om våren, rodnande frön under sommaren, vacker gul höstglöd under hösten och mörka formfulländade stammar under vintern. De vackert tecknade grenarna och fröna som blir kvar på dem långt inpå vintern ger extra ögonfägnad.
Arten har liksom sin nära släkting ginnalalönnen A. tataricum ssp ginnala länge och i stor utsräckning använts i Finland. Den ryska lönnens blad saknar nästan helt flikar och trädet är mera grovvuxet med styvare grenar än ginnalarönnen. Ryska lönnen är mera ett mångstammit träd än prydnadsbuske och behöver därför ordentligt med utrymme. Den är vinterhärdig åtminstone till zon V.
