Skogslönn växer huvudsakligen i Mellan- och Östeuropa ända till Krim och Kaukasus, men inte på de Brittiska öarna. I Finland anses skogslönnen vara ett ursprungligt träd som kommit hit efter den senaste istiden. Ortnamnen på våra grundkartor tyder på gamla växtplatser. Utbredningsområdets nordgräns anses vara linjen Björneborg-Tammerfors- Kuopio-Joensuu. Det är det överlägset mest använda ädla lövträdet i våra trädgårdar och parker.
Skogslönnen är sambyggare och vid sidan av skogslinden (Tilia cordata) det enda insektspollinerade ädelträdet i Finland. Det gör inte rotskott men förökar sig effektivt genom frön. Lönnen blommar samtidigt med lövsprickningen om våren, och är en betagande syn då den lysande gulgröna blomningen täcker den halvklotsformade trädkronan. Höstglöden med gula och röda löv är ännu mera lysande.
Lönnens motstående löv är en del av dess utmärkt arrangerade krona för att säkerställa effektivt utnyttjande av solljuset. Som ung planta klarar sig lönnen väl även i skugga. De lönnar som fått växa naturligt utan för mycket kväve utvecklas till vackrare träd med rak stam.
På Mustila växer gamla skogslönnar på Ketunmäki (Rävbacken). De är planterade innan Arboretet grundades. Stora lönnar växer även på Pähkinärinne (Hasselsluttningen) och Nikkarinmäki (Snickarbacken).
Skogslönnen lider en del år av tjärfläcksjuka, men de svarta fläckerna på bladen skadar inte träden. På grund av savflödet ska eventuell beskärning göras i augusti. Lövförna från skogslönn är inte jordförbättrande i motsats till förna från många andra lövträd, till exempel alm (Ulmus).
