Den kringresande botanikern Vladimir Leontjevits Komarov påträffade i slutet av 1800 -talet i norra Korea och Mandchuriets avlägsna bergstrakter en av de mest förtjusande men minst kända representanterna för lönnar, komarovlönnen.
Med hemortens kärva klimat i åtanke är det inget underverk att komarovlönnen har klarat sig bra också i södra Finland. I skyddet av andra omgivande träd utvecklas Komarovlönnen snabbt till ett litet träd med några meters höjd vars grenar är uppåtriktade och förgrenade till platta nivåer på olika höjd. Bladen har en diamantlik symmetri. Innan löven fälls på hösten färgas de i rött och orange. Samtidigt färgas grenar och knoppar från föregående sommar klarröda vilket gör sig bra mot det vintergråa landskapet.
På Arboretum Mustila finns flere bestånd med komarovlönnar av olika ursprung som klarar sig bra. Det har varit besvärligt att anskaffa träden till arboretet eftersom komarovlönnen knappast odlas alls i väst. En förklaring kan vara att samma träd har namngivits med tre olika vetenskapliga benämningar. Namnförvirringen är en följd av att västerländska botaniker anser att plantorna från Japan och Korea vara en underart eller annan form av samma art, medan komarovlönnen i Ryssland och Asien anses vara en självständig art.
