Virginiagranen förekommer i utspridda bestånd i Appalackerna i de östra delarna av Nordamerika på höjder mellan 1600 och 1800 m. Högst uppe växer den som ren granskog och i de nedre delarna som blandskog oftast tillsammans med rödgranen (Picea rubens). Ett relativt fuktigt, ofta dimbeslöjat klimat är typiskt för området. Träden inom de övre delarna av Appalackernas bergssluttningar utgör relikter från kyligare klimatperioder på samma sätt som koreagranens (Abies koreana) fåtaliga bestånd i södra Koreas bergstrakter.
Virginiagranen påminner om balsamgran (A. balsamea). Ett antal forskare anser virginiagranen vara en underart eller avart av balsamgranen. Tydliga kännetecken i kottarna är de långa bakåtvända täckfjällen som tränger sig igenom kottefjällen. Virginiagranen är mindre och mera långsamtväxande än balsamgran. På grund av sitt regelbundna växtsätt har virginiagranen odlats som juleträd i de östra delarna av USA.
Virginiagranens naturenliga växtplatser är osedvanligt sura med ett pH värde som varierar mellan 3,5 och 4,2. Det är svårt att säga vilka speciella krav detta ställer på växtunderlaget i Finland eftersom vi fortfarande har så ringa erfarenheter av trädet. De första försöken i Arboretum Mustila misslyckades, men plantor härstammande från Roan Mountain och planterade år 2000 har klarat sig utomordentligt bra.