Skip to main content

Etelärinne

Magnolia sieboldii - buskmagnolia

magnolia_sieboldii_kukka_jreinikainen.jpg

Buskmagnolian har klarat sig bra på Arboretum Mustila och likaså på annat håll i södra Finland så länge den får växa i halvskuggiga ställen i lundartad skog. I naturligt tillstånd växer den i östra Asien och trivs särskilt bra i lavahaltig buskmarker.

Buskmagnolian blommar hos oss när bladen spruckit ut efter midsommar. I slutet av sommaren kan den glatt överraska med nya blommor. Blommorna är 10 cm breda, de hänger och är slutna så att detaljerna endast kan ses underifrån. Mest odlas den koreanska formen (var. sieboldii) med röda ståndare och gul pistill omgivna av vita kronblad. Arboretum Mustilas gamla buskar i Rhododendrondalen och Sydsluttningens västra del representerar just den här formen.

Buskmagnolian anses vara den mest härdiga av de magnolior man odlar i Finland och på rätta växtplatser klarar den sig ända upp till växtzon III. Olika genetiskt ursprung ger olika härdighet och buskmagnolians rotsystem och bladverk hör till de mera krävande i släktet

 

 

Maackia amurensis - maackia

Maackia är ett litet träd med släta gråa kvistar. Det gläder oss om våren när de blanka bladen med silvergrått skägg spricker ut, och i juli när det blommar. De upprättstående axlika blommorna är grönvita och doftar behagligt och gillas även av bina. Höstfärgen är speciell, vackert gulbrun.

Maackian växer i sina hemtrakter i Östasien i färsk näringsrik jord i skogar, i flodernas dalgångar och på stränder tillsammans med koreatall Pinus koraiensis och lövträd. Maackian blir stiligast på ljusa öppna växtplatser, men den är en inlandsväxt som får löv tidigt och har därför nytta av en lätt skuggning och skyddande träd. Liksom övriga ärtväxter kan rötterna binda kväve direkt ur luften, och lövförna från växten förbättrar jorden.

Maackia har i Finland endast odlats i botaniska samlingar där trädet klarat sig bra, på Mustila redan i hundra år. De nya plantorna av frön med ursprung från ryska Fjärran Östern som Arboretumet erhöll 1995 ser ut att ha ännu bättre vinterhärdighet. De blommar ett par veckor tidigare än de gamla. Maackian är ett bra exempel på hur samma trädslag kan variera i fråga om egenskaper beroende på ursprung.

 

Lonicera caprifolium - kaprifol

Kaprifolen som har prytt flere gråa timmerväggar torde fortfarande vara den mest populära av våra blommande vedartade rankor. Doften av de gulvita, till en början rödaktiga blommorna är en oskiljaktig del av våra ljusa sommarnätter. Inom släktet try (Lonicera), som Linné namngav efter den tyska läkaren och örtforskaren Lonitzer eller Lonicerus (1528-1586), förekommer flere klättrande arter. De slingrar sig kring sitt växtstöd men de kan också användas som marktäckare, som i kafésluttningen på Arboretum Mustila. Bäst blommar kaprifolen på soliga växtplatser men de undertill blågröna bladen är dekorativa också utan blommor.

Blommorna bildas i ändan av årskottena och vilar på det koppformade översta bladparet som vuxit ihop. Efter blomningen pryds rankan av orangegula runda bär långt in på hösten.

 

Syndicate content