Skip to main content

Etelärinne

Parthenocissus quinquefolia - klättervildvin

Klättervildvinet är en vackert grön ranka med sina femfingriga blad och ståtlig på hösten när bladen lyser i mörkröda nyanser. Rankan växer kraftigt och klättrar högt med klängen som fäster med sugfötter på vilken som helst fast yta.

Klättervildvinet används i stor utsträckning för att pryda väggar av sten och tegel, men det kan också användas som insynsskydd eller för att klänga över staket, sopställningar och andra byggnationer samt på utmanande slänter och svåra växtplatser i terrängen. I naturen växer vildvinet slingrande sig längs marken för att stiga upp längs trädstammar och buskar och täcka in dem i sitt lövverk.

Klättervildvinet kommer från de östra delarna av Nordamerika. Det är en av de växter som den förre eleven och lärjungen till Carl von Linné Pehr Kalm, hämtade med sig från sin fyraåriga expedition till Nordmerika åren 1747-1751. Senare har man skiljt åt arten vildvin (Parthenocissus inserta), vars klängen fäster sig genom att sno sig kring underlaget. Vildvinet är härdigare och mera robust än klättervildvinet.

 

Malus toringo var. sargentii - bukettapel

Den rikliga vita blomsterprakten i den styvgrenade och stickiga busken är en intressant nästan drömlik kombination. Samma spänningar uppstår om hösten när de mörka risiga grenarna pryds av otaliga små och röda äpplen. De här kombinationerna förekommer hos bukettapeln som däremellan dessutom hinner klä sig i gula och röda höstfärger.

Busken kommer från Japan och den koreanska halvön, den är bred och bildar lätt ogenomträngliga buskage där den planteras. Bladen på långskottena är tydligt treflikiga medan de blommande korta grenarnas blad är helbräddade och mindre. De vita blommorna sitter i grupper om 5 och i knoppstadiet är de vackert röda.

Inom Arboretum Mustila växer bukettapel i rikliga mängder på olika växtställen också i styv lera. I motsats till de flesta äppleträd blommar det också i halvskugga, bla i gläntor i skogen. Bären sitter kvar långt in på hösten och i förvånansvärt hög grad har bukettapeln lämnats i fred av haren.

 

Malus baccata - bärapel

Bärapeln som blommar som ett vitt moln kommer från Fjärran Östern. Trädet är litet, gör inte rotskott, har bara uppåtriktade grenar och utvecklar med tiden en bred krona. Inom Arboretum Mustila förekommer trädet både i Hasselbranten och Sydbranten väster om de stora douglasgranarna (Pseudotsuga menziesii). Bärapeln kan med tiden bli över 10 meter hög och ryms därför inte in i små utrymmen. Grenarna har inga tornar men de spretar ofta åt sidorna för att senare vända sig neråt.

Trädet är mycket vinterhärdigt. Det blommar i maj-juni med vita, oftast 4 blommor i grupp. Trädet är då som ståtligast och glansen borde berättiga till ökad användning av trädet i offentliga grönområden. Frukten är bäraktig, mindre än surkörsbäret, oftast ett litet äpple, som fäller foderbladen från spetsen. De små sura äpplena stannar i trädet efter det att bladen fallit av. Höstfärgen är gul och varierar i sin glans under olika år.

Den nordkinesiska varianten, var. mandshurica har större blad och bär.

 

Syndicate content