Skip to main content

Etelärinne

Sorbus scopulina - kaskadrönn

Den buskartade kaskadrönnen växer vild på västkusten i Nordamerika, från Alaska ända till New Mexico. I inlandet är den en art speciellt för Klippiga bergen och dess utbredning sträcker sig även till Kaskadbergens östliga dalar. Kaskadrönnen växer nedanför trädgränsen på skogklädda sluttningar av låga kullar.

Både blad och blommor hos kaskadrönnen påminner mycket om vår inhemska rönn (S. aucuparia), men den utvecklas inte till ett träd utan till en buske med stadiga grenar. Den klarar sig bra åtminstone i södra Finland och tycks tydligen tåla torka mycket väl.

Mustila har fått kaskadrönnen från den insamlingsresa Helsingfors universitet gjorde år 1995 till British Columbia. Buskar av kaskadrönnen växer både på Nordsluttningen och på Sydsluttningens västra sida, i det s.k. sorbariet, samlingen av rönnarter.

 

Sorbus frutescens - pärlrönn

sorbus_koehneana_marjaoksat_kumpula_jreinikainen.jpg

Pärlrönnen är den minsta och prydligaste av alla rönnar med vita bär. Fröerna utvecklas utan egentlig pollinering och fröplantorna är därigenom identiska kloner av moderplantan. På tjugo år blir pärlrönnen endast ett par meter hög.

Buskens smågrenar är chokladbruna med äggformade nästan svarta knoppar. De små och parflikiga bladen har vart och ett i snitt 9-13 par småblad. Blomställningen är en kvastformad krona. Pärlrönnens vita bär är relativt stora, som hos rönnen och i bärspetsarna skymtar ljusröda färgtoner i fodergropen.

Den mångsidige naturvetaren och österrikiske invandraren i USA, Joseph Rock, samlade in fröer av pärlrönn i provinsen Gansun i Kina. Pärlrönn har odlats i mellersta Europa och Skandinavien sedan 1924, fortsättningsvis oftast med det felaktiga namnet S. koehneana. Detta träd blir omkring fem meter högt och odlas knappast alls i väst.

 

Sorbus ulleungensis 'Dodong' - ullungrönn

Sorbus 'Dodong' ©Susanna

Dodongrönnen har styva grenar och luftig krona. De massiva skotten, de stora bladen och blommorna ger ett tropiskt utseende. Växandet startar energiskt mycket tidigt om våren. Medan andra träd ännu sover öppnar sig de stora, klibbiga bladknopparna, de ljust smaragdgröna, blyertstjocka skotten och de stora bladen utvecklas med fart mot en somrig lummighet utan att bry sig om vårens eventuella frost.

Dodongrönnen blommar i juni litet senare än vår egen rönn (S. aucuparia). Den vita blomställningen är uppseendeväckande stor. De breda klasarnas mogna bär är stora, orangeröda och päronformade. Bladen utvecklar i soligt läge en flammande orangeröd höstfärg,

Dodongrönnen härstammar från ön Ullung, som ligger i Japanska havet, 120 km från Koreas kust. Ön har tiotals unika växtarter, en följd av öns isolerade läge samt av att den under den senaste istiden inte täcktes av is.

Det finska namnet ”tuurenpihlaja” har den fått efter sin upptäckare, den svenska botanisten Tor Nizelius. ’Dodong’ är en utvald planta av de frön Nizelius insamlade 1976, den förökas vegetativt och har snabbt blivit ett populärt prydnadsträd.

Sorten ’Dodong’ fick man till Mustila arboretum 1992 som en 90-årsgåva från Sverige och torde vara den första Dodongrönnen i Finland. Trädet växer på Sydsluttningen. Hararna åt genast på den och Axel Tigerstedt gick egenhändigt ut och vaxade de gnagda ställena varefter trädet tillfrisknade snabbt. I skuggan av övriga träd har den dock inte kunnat utvecklas till sin fulla prakt. I Mustila växer även utvalda fröförökade ullungrönnplantor av frön insamlade från träd i Göteborg.

 

Syndicate content