Skip to main content

Etelärinne

Fagus grandifolia - amerikansk bok

fagus_grandifolia_jreinikainen.jpg

Den enda bokarten på amerikanska kontinenten växer allmänt på ett vidsträckt område i de östra delarna av Nordamerika och bildar vanligen blandskog bland annat med sockerlönn Acer saccharum och gulbjörk Betula alleghaniensis. Med sin släta stam och täckande lövverk påminner den amerikanska boken om sin europeiska släkting F. sylvatica. Den amerikanska boken har dock längre och större blad och stammen är lite ljusare grå, och den blir inte lika stor som den europeiska.

Enligt erfarenheter på Mustila kan man anse den amerikanska boken tåla vårt klimat bättre än den europeiska boken. Den ensamma amerikanska boken på Etelärinne (Sydsluttningen) klarade både krigsvintrarna och de kalla vintrarna på 1980-talet utan skador, medan de nära intill växande europeiska bokarna frös ner till snögränsen under kalla vintrar. Amerikansk bok har odlats mycket sparsamt i Finland och man känner till endast ett fåtal gamla träd. Vinterhärdigheten hos dessa träd har varit så god att arten kunde användas mer i parker och trädgårdar i Södra Finland.

Under insamlingsresorna 1996 och 2002 har Arboretum Mustila sökt amerikansk bok i de nordliga delarna av det naturliga spridningsområdet för att hitta träd med härdiga frön. De plantor från de insamlade fröpartierna som planterats på tillräckligt bördig skogsmark har klarat sig väl, medan plantor på öppna låglänta marker har lidit av vårfrost och vuxit långsamt.

 

Euonymus europaeus - benved

evonymus_europaeus_jreinikainen.jpg

Den sommargröna, sambyggande benveden växer i Europa men en smalt kilformad förekomst sträcker sig in i Asien bortom Kaspiska havet.

Benveden blomning är anspråkslös men om hösten kan arboretets besökare glädjas över de mångfalt ståtligare frukterna. Benvedens frukter är fyrdelade, röda och kantiga med nerhängande rödgula frökapslar. På öppna platser kan också själva busken klä sig i granna höstfärger. Vissa underarter har vita eller mörkt röda bär. Busken har fått sitt namn av det hårda trävirket som lämpar sig bra att svarvas, men det tar en tid för trädet att bli tillräckligt kraftigt ändamålet.

 

Euonymus atropurpureus - amerikansk benved

Den amerikanska benveden med hängande grenar bildar med tiden ett tätt buskage. Blommorna som spricker ut på senvåren är färgrika och mörkröda till skillnad från andra benvedsbuskar, men de göms delvis under bladverket. Buskens bladverk får en fantastisk röd höstfärg som färgar Mustilas Sydsluttning på senhösten. Då öppnar sig också de små men talrika anilinröda fröhusen och fröna täckta med orangeröda mantlar kommer fram.

I Nord-Amerika kallade indianerna den amerikanska benveden för wahoo. Indianerna använde buskens olika delar för medicinska ändamål, bl.a. gjorde man ett extrakt av barken för kvinno- och hjärtproblem. I benvedens bark finns giftigt digogsin, som den nutida läkevetenskapen känner som hjärtmedicin.

 

Syndicate content