Skip to main content

Etelärinne

Fothergilla major - stor häxal

fothergilla_major_kukinta_jsaarinen.jpg

Den stora häxalen har fått sitt namn av sina speciella lurviga blomställningar. I spetsen av årsskottena sitter gräddvita, vippformade blomställningar som avlägset påminner om flaskborstar. Blomningen inleds i månadsskiftet maj-juni och pågår beroende på väderförhållandena i 2-4 veckor. Den lilla, täta busken blommar bäst och bladverket utvecklas mest i soliga lägen också om den klarar sig bra i halvskugga. De ovala bladen är glänsande gröna och läderaktiga, och de påminner om klibbalens blad (Alnus glutinosa). Höstfärgen är gul, ibland delvis röd.

I Arboretum Mustila växer den stora häxalen som solitär vid Terrassen, i Rhododendrondalen och i Nötbranten. Ett utvalt välväxande exemplar vid Terrassen erhöll benämningen 'Velho' och erkännande som E-planta på 1980 -talet. Den anses klara sig tom i växtzon V. Detsamma gäller inta övriga odlade arter.

 

Forsythia ovata - tidig forsytia

Forsythia ovata © Susanna

Tidigt om våren i april-maj öppnar sig de små stjärnformiga blommorna i skaftens eller fjolårsskottenas bladveck. Efter blomningen känns busken lätt igen på sina blad och sitt växtsätt. Bladen är mörkt gröna, brett ovala och trubbiga. Buskens grenar är bågformat förgrenade, den är bredväxande och bildar rotskott.

De välkända växtjägarna Takenoshi Nakai och E. H. Wilson fann den tidiga forsytian under samma år 1917 i samma område i Kumgangsan eller vid Diamantberget i mellersta Korea. Den tidiga forsytian är en av få representanter för sitt släkte som är vinterhärdig i Finland. På Arboretum Mustila har den odlats sedan 1930 -talet. Buskarna övervintrar bra men blomningen kan vara sparsam.

 

Fagus sylvatica - bok

fagus_sylvatica_ruska_jsaarinen.jpg

I Alppiruusulaakso (Rododendrondalen) på Mustila får man lite känsla av äkta bokskog. I den humusrika jorden i Rododendrondalen och i skydd av det övriga trädbeståndet klarar sig en ståtlig och två mindre bokar bättre än på Etelärinne (Sydsluttningen) där bokarna fryser ner till marken under kalla vintrar.

Finast är bokarna om våren när den genomskinliga lövskruden låter det sagolikt gröna ljuset sila igenom, samt i oktober i koppar- eller bronsglödande höstfärg. Härdigare bokar har man traditionellt letat efter i de nordligaste förekomsterna i Sverige. Sedan insamlingsresan år 2005 i Slovakien har Mustila letat efter vinterhärdig bok även i Östeuropas bergstrakter där man vet att boken på vissa platser tål till och med -40 grader.

 

Syndicate content