Skip to main content

Atsalearinne

Aesculus octandra - gulblommig hästkastanj

Den gulblommiga hästkastanjen är hemma från östra USA där den växer naturligt söder om de Stora sjöarna. Den anses vara mycket vinterhärdig och odlas i stor utsträckning även norr om sitt naturliga utbredningsområde. Gulblommiga hästkastanjen är besläktad med den i Finland mera odlade hästkastanjen A. hippocastanum, men den gulblommiga är planterad mycket mera sällan hos oss.

Den gulblommiga hästkastanjens dekorativa, glänsande, motsatta och handflikiga blad är mindre och sirligare än hästkastanjens blad. Gulblommiga hästkastanjens blad får gul, orange eller eldröd höstfärg. Trädet blommar i juni med gulvita eller gula blommor som står upp i koniska blomklasar. Kapseln runt nöten har slät yta och alltså helt annorlunda än hästkastajens taggiga kapsel.

På Mustila växer en stor gammal gulblommig hästkastanj i lunden mellan Atsalearinne (Azaleasluttningen) och Viinitupa (Vinstugan). På Azaleasluttningen har på 2000-talet planterats nya gulblommiga hästkastanjer. För planteringarna har valts de bästa plantorna från fröer man själv samlat eller köpt av professionella insamlare.

Gulblommiga hästkastanjen är nära släkt med stinkhästkastanjen A. glabra och korsar sig med den i naturen. Även en del av de gulblommiga hästkastanjerna på Mustila kan vara denna korsning A. x  marylandica.

 

Picea pungens - stickgran

picea_pungens_glauca_jreinikainen.jpg

Stickgranen växer naturligt i södra delen av Klippiga bergen i Nordamerika på 1 800-3 400 meters höjd tillsammans med bland annat douglasgranen Pseudotsuga menziesii, engelmannsgranen P. engelmannii och berggranen Abies lasiocarpa. Dess växtplatser är ljusa bergskogar, och den trivs bra även på torrare mark. Den har djupa rötter och är stormhärdig. På många platser ser man stark blågrå vaxbeäggning på barren som är typiskt för barrträd i de södra bergstrakterna.

Stickgranen har ett tätt och regelbundet konformigt växtsätt. Toppen är speciellt som ung vackert vuxen i våningar. Trädet har starka grenar som står vågrätt ut från stammen. Bra kännetecken är de mycket styva och nålvassa barren som är rätt långa, böjda och spretar ut åt sidorna och uppåt utan något system. Barrens färg varierar från grönt till grågrönt och blåaktigt.

I Finland blir stickgranen snabbt risig i skogen på grund av brist på ljus, men i parker och trädgårdar trivs den utmärkt. Den blågrå formen, som kallas silvergran, är ett av de mest använda prydnadsbarrträden i Södra och Mellersta Finland. Av stickgranen har utvecklats många till färg, storlek och växtsätt avvikande former.

 

Picea jezoensis - ajangran

picea_jezoensis_latvus_jsaarinen.jpg

Den vackra ajangranen är den viktigaste granarten på Rysslands östra kustområde och i de nordliga delarna av Japan. Den kan bli hela 50-60 meter hög. Grenarna växer brett och våningsvis uppåt och grenarna närmare toppen växer lite snett uppåt som på många andra granar i Fjärran Östern. De två ljusa banden på barrens undre sida ger trädkronan ett behagfullt skimmer i morgon- och kvällssol.

På Mustila växer två i gott skick varande gamla ajangranbestånd. De ajangranar som växer på södra sidan av Atsalearinne (Azaleasluttningen) vid Maaherranpolku är sådda år 1907 från frön som Mustilas "hovleverantör" Johannes Rafn levererade från Japan. De 12-åriga plantor som år 1936 planterades på Etelärinnes (Södersluttningens) västra ände har sitt ursprung på ön Hokkaido. Träden i båda bestånden är i utomordentligt skick trots sin ålder. De har inte blivit risiga i förtid liksom många granarter från Nordamerika. Det visar att arten och proveniensen anpassat sig väl till förhållandena på Mustila.

I granbeståndssamlingen i arboretes västra del håller man på att utvärdera ett litet ursprungsförsök med ajangranar. Redan bland de små plantorna har man kunnat märka att ajangranar från Changbaibergen på gränsen mellan Manchuriet och Korea påbörjar sin tillväxt senare än andra provenienser och tål därför frost bättre. Andra provenienser öppnar sina knoppar mycket tidigt på våren och behöver som unga plantor absolut träd som skydd mot vårfrosten.

 

Syndicate content