Skip to main content

Atsalearinne

Cornus alternifolia - kranskornell

cornus_alternifolia_kukat_jsaarinen.jpg

Kranskornellen som växer på storra områden i Nordamerikas östra delar är hos oss ett sällan använt mycket vackert buskformigt träd. Dess skönhet kommer bäst till sin rätt när den arkitektoniska kronan i många våningar helt har brett ut sig.

Busken blommar under försommaren med yviga små vita blomklasar. Under sensommaren utvecklas de blåsvarta bären på dekorativa röda blomskaft. De vackert mönstrade bladen får under hösten en violett, orange och gul höstglöd i många nyanser. På vintern betonas de rödbruna grenarnas skupturala uppbyggnad.

Kranskornellen är en växt för skuggiga kärraktiga skogsbryn och stränder. Den trivs inte på karga eller torra platser. I övrigt är det en livskraftig, frisk och anpassningsbar prydnadsväxt. På grund av sin vinterhärdighet och sina mångsidiga användnings- och skönhetsvärden är det av de bästa nya prydnadsträdarterna från Mustilas fröinsamlingsresor till Amerika.

 

Carpinus japonica - japansk avenbok

Den japanska avenboken har det sirligaste växtsättet av arterna i sin släkt. Den för många japanska träd typiska hängande grenkonstruktionen understryks hos det här miniatyrträdet med sina långsmala, kraftigt ådrade, sågtandade blad och slokande fröhängen. Den japanska avenboken har likt avenboken i allmänhet anspråkslösa krav på sin växtplats. Det är ändå allt skäl att placera den i halvskugga eller i skydd av andra träd på samma sätt som den förekommer i naturen.

Den japanska avenbokar får knappast alls höstfärger och den fäller sina blad rätt sent. Det djuptgröna bladverket under sommaren och fröhängena som färgas i brunt mot hösten gör trädet oemotståndligt charmfullt. Trädet blir inte särskilt stort men dess breda något busklika form kräver utrymme..

Tidigare erfarenhet av att odla japansk avenbok förekommer inte i nämnvärd utsträckning. De träd som växer i Atsaleabrantens nedre delar under askarna i Arboretum Mustila är ännu unga. Fröer med lämpligt genetiskt ursprung torde klara sig åtminstone i de sydligaste delarna av Finland.

 

Amorpha fruticosa - segelbuske

Segelbuskens stora utbredningsområde påvisas av det faktum att fröerna till den här ursprungligen amerikanska busken har kommit till Arboretum Mustila från nordöstra Kina. Segelbusken har både i Kina och på andra områden med fördelaktigt klimat använts som vindskydd, att förbättra jorden och till att stävja erosion. Segelbusken klarar sig också i karga lägen eftersom den utvecklar ett utbrett rotsystem med kvävebindande bakterier. I extrema förhållanden har den förvildats till ett problematiskt främmande inslag.

Segelbusken blir storvuxen i rätt omgivning. Den påminner om den sibiriska ärtbusken (Caragana arborescens) men har betydligt större blad. Blomställningarna är långa och sitter i smala klasar till färgen mörkt violetta och gula. Släktnamnet Amorpha betyder oregelbunden och syftar på kronan som inte är typiskt ärtväxtlik utan har formats av ett violett hornlikt vridet kronblad. Hanblommorna sitter i mitten med sina gula ståndarknappar. Busken blommar i juli med doft av vanilj.

I Arboretum Mustila har man planterat segelbuskar på Terrassen och i den övre delen av Azaleasluttningen. Vinterhärdigheten är inte tillräcklig i arboretets klimat där buskarnas ändskott ofta fryser under vintrarna. Det kan förekomma att segelbusken går i blom men fröerna hinner inte mogna i tid.

 

Syndicate content