Skip to main content

Atsalearinne

Fraxinus excelsior - ask

fraxinus_excelsior_runko_rilax_jreinikainen.jpg

Asken växer naturligt i Södra Finland och är det mest krävande ädla inhemska lövträdet i fråga om växtplats. Det utvecklas bäst på frodiga och mycket fuktiga sluttningar. Utbredningsområdets nordligaste förekomster är fuktig ödemark med rörligt grundvatten. Lyckad odling finns till zon III, på skyddade platser ännu nordligare, men vill man odla ask som parkträd i Mellersta Finland måste man använda härdigare amerikanska och asiatiska askarter.

Av våra lövträd är det askens löv som sist spricker ut och det träd som fäller sina parställda löv vid tiden för de första nattfrosterna. Fröknippena hålls på trädet långt in på vintern tills is och vind skakar loss dem. Askens rätt ljusa ved är hård och seg och därför populärt till exempel för redskap, sportutrustning, möbler och parkett. Asken hör till syrenväxterna (Oleaceae), och dess blad och frön har använts inom folkmedicinen för vård av allehanda åkommor. Askarna hamlades även om höstarna för att få mat till vintern åt boskapen, ända till början av 1900-talet.

De ståtligaste askarna på Mustila växer på Pähkinärinnes (Hasselsluttningens) västra del. Askdöden som spridits i Europa kan även hota dessa träd; de har redan torra kvistar som väcker bekymmer. Observationer av askdöden finns redan åtminstone i Sydvästra Finland.

 

Forsythia viridissima - kinesisk forsytia

En av de första forsytiorna som hämtades till Europa var den kinesiska forsytian. Den skotske botanikern Robert Fortune fann busken i trädgården hos en mandarin och senare också i ett närliggande bergsområde där busken växer vild längs bäckar och floder. I Europa korsade man den med hängforsytia (F. suspensa) och på det här sättet kom hybridforsytian (F. x intermedia) med sina ståtliga blommor till världen.

Den kinesiska forsytian är en upprättväxande, högst 3 meter hög buske med klargröna grenar och smala blad som är sågtandade endast längs en tredjedel av bladfoten. Som andra forsytior blommar den tidigt om våren på bar kvist.

I Finland har man endast ringa erfarenheter av att odla busken. Enligt uppgifter i litteraturen är busken känslig i klimat som liknar Finlands. I Azaleasluttningen på Arboretum Mustila planterades busken år 2010 i en liten grupp i hopp om vårblomning. Denna har man också kunnat njuta av i ett antal år eftersom den kinesiska forsytian blommar sist av alla forsytior och blommorna är därför skyddade mot frostnätter om våren.

 

Cornus mas - körsbärskornell

cornus_mas_marjaoksa_latvia_jreinikainen.jpg

Körsbärskornellen är en stor buske eller ett litet flerstammigt träd som kommer från södra eller mellersta Europa samt vissa områden i mindre Asien och Kaukasus. Busken är urgammal och användes redan av romarna som nyttoväxt. Den blommar tidigt på våren på bar kvist och de gula blommorna är viktiga för humlor och bin. Av de röda bären som mognar på hösten gör man hälsosamma inläggningar och sylter och av fröerna inne i bäret utvinner man högklassiga oljor. Trävirket är hårt och så tätt att det inte flyter och det har använts i framställningen av verktyg.

Av någon anledning har man inte ens försökt att odla körsbärskornell i Finland också om busken har en hundraårig odlingshistoria i länderna omkring oss. På Arboretum Mustila växer ett enda exemplar i det norra hörnet av Rhododendrondalen. Både denna buske och senare planteringar har klarat sig bra. De är fortfarande småvuxna och som vackrast när de blommar tidigt om våren oftast redan i maj.

Numera utför man i Österrike, Lettland och Polen viktiga förädlingsförsök med körsbärskornell. Härifrån har också Arboretum Mustila fått försöksmaterial. Möjligheterna att utveckla detta till en ny mångsidigt användbar växt för de sydligaste delarna av Finland är beaktansvärda bara man först kan identifiera det för oss bäst lämpade genetiska ursprunget och underarterna.

 

Syndicate content