Skip to main content

Alppiruusulaakso

Vancouveria hexandra - rökblad

Rökbladet och sockblommorna (Epimedium) hör till de bästa skosperennerna i Mustilas Rhododendrondal och numera hittar man dem även annanstans i trädgårdarna hos hobbyodlare av skuggväxter. De påminner så mycket om varandra att de förr hörde till samma släkte. Sitt nuvarande släktnamn har rökbladet fått av sjöofficeren George Vancouver som i slutet av 1700-talet kartlade Nordamerikas västkust. Rökbladet växer där vilt i douglasskogarna (Pseudotsuga menziesii).

Rökbladet är en marktäckare som sprider sig med sina jordstammar och bildar låga, bladrika växtbestånd. De glesa blomställningarna med vita blommor reser sig ovanför det fräscht gröna, sirliga bladverket. Blommorna har en speciell uppbyggnad som kanske bäst karaktäriseras av växtens engelska namn Inside-out Flower (fritt översatt "avigvänd blomma").

 

 

Tiarella cordifolia - spetsmössa

Tiarella cordifolia ©Susanna

Spetsmössan som till sin vita blomning påmnner om ekorrbär (Maianthemum bifolium) är en marktäckande växt som trivs i halvskugga med blommor som höjer sig ovanför bladen på friska växtplatser. Den sprids bra med sina revor men är inte för aggressiv. Bladen är ljust gröna och något hjärtformade. De är delvis städsegröna och färgen får röda nyanser till vintern. Spetsmössan förekommer också i sorter med röda blad.

Spetsmössan kommer från Nordamerika där den kan bilda breda mattor i bergtrakternas skogar tillsammans med fläcknäva (Geranium maculatum) och blåflox (Phlox divaricata). Spetsmössan är släkt med alunrot (Heuchera), och deras korsningar ( × Heucherella) som kallas klockvippor.

 

Thalictrum rochebruneanum - skuggviolruta

thalictrum_rochebrunianum_kristiantheqvist.jpg

Det stora släktet ruta (Thalictrum) innehåller flere perenner värda att odla. En av de bästa är skuggviolruta. Den är uppseendeväckande genast om våren när de vinröda skotten höjer sina blågröna skira blad i vackra nivåer i halvskuggiga skogsgläntor.

Blommorna slår ut först i augusti och ser ut som flygande älvor hängande i skira solfjädrar. Blommorna är lilafärgade ca 2 cm breda och mitt i blomman sitter ett knippe gula ståndare. Blomningen pågår rätt länge, eftersom de pärlformade knopparnas antal är stort. I Arboretum Mustila klarar sig skuggviolrutan bra, också om den på skuggigare platser kan behöva stöd av sina grannar. Blomningen kans ses på avstånd och är välkommen under den för övrigt sparsamt blommande sensommaren. Växten utvecklar en mängd fröer men i öppna lägen tycks inte fröplantor utvecklas. Därför måste man uttryckligen fröså dem.

 

Syndicate content