Skip to main content

Alppiruusulaakso

Rhododendron degronianum subsp. yakushimanum - yakushimanalpros

rhododendron_yakushimanum_yleiskuva_jsaarinen.jpg

På vindpinade bergshöjder växer en liten vintergrön buske med formen av ett perfekt halvklot, yakushimanalprosen med sina smala undertill tätt håriga blad. När det tjocka snötäcket till slut smälter undan i juni slår de ljust röda blomknopparna ut och övergår så småningom i vita eller helvita nyanser. Nya blad som bildas efter blomningen täcks in av ett lager av vitt eller krämfärgat ludd som under sommaren försvinner på bladens ovansida och visar den mörkgröna och blanka bladytan. Luddet på undersidan blir kvar men övergår i mörkare brunt.

Den lilla ön Yakushima ligger vid Japans sydspets 120 km söder om Kyushu. Öns högsta punkt är 1935 meter över havet och just här, nära toppen, hittade man de minsta och mest härdiga yakushimanalprosorna.

Yakushimanalprosen presenterades för första gången i Europa år 1934 när den japanska botanikern Koichiro Wada sände tre exemplar till Lionel de Rotschilde i England av vilka två överlevde. Här började artens segertåg inte bara i Europa utan också i USA. Flere former med goda egenskaper har namngivits och arten har varit föremål för ett ivrigt förädlingsarbete där man har försökt utveckla lämpliga vinterhärdiga samt vind- och soltåliga alprosor för den lilla trädgården. Read more »

Rhododendron dauricum - vinteralpros

rhododendron_dauricum_yleiskuva_jsaarinen.jpg

Vinteralprosen kommer från östra Asien. Den är en upprättväxande, högst två meter hög buske med lingonlika, läderaktiga blad. Den är mångformig på sitt stora utbredningsområde. En del former är vintergröna, andra former fäller helt eller delvis bladen och det finns olikheter också i blommornas form och storlek. Den får ofta höstfärger i gult eller vinrött. Därefter fälls merparten av blad, medan några sitter kvar i ändan av grenspetsarna över vintern, och deras gröna färg återvänder om våren.

De småbladiga buskarna påminner mera om inhemska risväxter än om kända alprosor. De blommar med små violetta blommor tidigt på våren, i Arboretum Mustila i början av maj. Blomningen varierar från år till år och är rikligast på ljusa växtplatser, medan vårfrosten på öppna ställen kan skada knoppar och blommor som håller på att spricka ut samt hela årstillväxten.

På Arboretum Mustila växer vinteralprosen i Rhododendrondalen och intill Terrassen som en meter höga buskar som tidvis blommar rikligt, ibland lite mindre. Blommorna på de här gamla buskarna är små, 2-3 cm i genomsnitt. Bladen på de ganska nyligen i arboretet planterade underarten från bergen nära östra Stillahavskusten (R. dauricum subsp. sichotense) är rundare och bredare och de har större blommor, 4-5 cm i genomsnitt.

 

Rhododendron catawbiense - catawba-rododendron

rhododendron_catawbiense_roan_mtn_yleiskuva_jsaarinen.jpg

Catawba-rododendron kommer från Appalackerna i Nordamerika. Den växer i naturligt tllstånd på öppna ställen i bergstrakter och sluttningar där den bildar vidsträckta ståtligt blommande bestånd bla tillsammans med orangeazalean (Rhododendron calendulaceum). Det är en vintergrön, tät och till formen rund buske. Blommorna är brett klockformade, till färgen violetta, vita eller ljust violettröda med gulgröna fläckar.

Arboretum Mustila fick äkta catawba-rododendron på 1990 -talet genom insamling av fröer på 2000 meters höjd i Appalackerna. De växer nu som välmående, täta och runda små buskar i Rhododendrondalens sydliga hörn i sluttningen vid Ketunmäki. De har blommat rikligt med djupt violetta och som öppnade närmast lavendelblå blommor.

Catawba-rododendron är den första alprosen som hämtades från Nordamerika till Europa. Eftersom den också är en av de mest köldhärdiga storbladiga alprosorna har den i stor utsträckning använts i förädlingsarbetet av alprosor. Nedärvda anlag av catawba-rododendron ingår i flere gamla sorter av alpros (Catawbiense-Gruppen), bla i den mest planterade sorten 'Catawbiense Grandiflorum'.

 

Syndicate content