Skip to main content

Alppiruusulaakso

Rhododendron przewalskii - przewalskirododendron

rhododendron_przewalskii_lehdet_jsaarinen.jpg

Arten przewalskirododendron är uppkallad efter den berömda ryska upptäcktsresanden Nikolai Mihailovits Przewalski (1839-1888). Under fem olika expeditioner till de på den tiden så gott som okända delarna av västra och mellersta Kina, Tibet och Mongoliet namngav han flere nya djur- och växtarter.

Przewalskirododendron är trots sin stora utbredning mycket sällsynt i samlingar i väst. Möjliga orsaker torde dels vara svårigheten att föröka växten oberoende om man använder fröer eller sticklingar, dels buskens ovilja att blomma. I Arboretum Mustila har przewalskirododendron sedan länge vuxit i Rhododendrondalen men veterligen aldrig blommat, och också på Runsala blommar den endast sällan. Att den inte blommar beror inte på blomknopparnas härdighet. Blomknoppar bara inte utvecklas ens på gamla buskar. Detta kan bero på en felaktig dagslängd hos oss, men eftersom oviljan att blomma också inrapporteras från Danmark, kan orsaken också vara en för liten värmesumma under växtperioden. Przewalskirododendron som har anpassat sig till ett inlandsklimat kan i sina hemtrakter få utstå betydande solgass på sommaren och busken sägs klara mycket torra förhållanden.

Också utan blommor är busken ståtlig med sina blad. De kan anta olika former på sitt vida utbredningsområde och storleken kan variera från låga kuddliknande former till trädartade.

 

Rhododendron maximum - sommarrododendron

rhododendron_maximum_kukinta_jsaarinen.jpg

Sommarrododendron anses vara en av de allra härdigaste vilda alprosorna. Artens naturliga växtplatser i de östra delarna av Nordamerika sträcker sig till New England vars vintrar i någon mån motsvarar våra egna förhållanden. Vissa rododendronentusiaster ifrågasätter sommarrododendron som en trädgårdsväxt. Orsaken är buskens spretiga växtsätt och sena blomning som delvis döljs under den nya tillväxten. Å andra sidan är busken tvungen att i finländska förhållanden förlänga blomningsperioden in i juli. Blommorna är klart vita, ibland med ett inslag av rött eller violett. I det översta kronbladet sitter en gulgrön fläck.

I naturen trivs sommarrododendron bäst i vindskyddade, skuggiga dälder, tom i kärrmarker där den på sina bästa växtplatser kan utveckla oigenomträngliga snår eller snabbt växa till ett litet träd. Hos oss blir busken under två meter men den kan breda ut sina grenar över flere kvadratmeter.

Det är lätt att känna igen sommarrododendron också om man inte skulle ha sätt den. Typiskt för den är småbladen vid tillväxtpunkten genom vilka man lätt kan skilja den från tex mustilarododendron  (R. brachycarpum var. tigerstedtii).

 

Rhododendron ferrugineum - rostalpros

rhododendron_ferrugineum_kristiantheqvist.jpg

Rostalprosen som växer i Alpernas sluttningar och som på tyska kallas, die Alpenrose, har i flertalet språkområden givit sitt namn på bygdemål åt hela släktet Rhododendron, så också i Finland. Den är inte släkt med rosen däremot nog med familjen ljungväxter (Ericaceae)

Den småbladiga och risartade rostalprosen växer i naturligt tillstånd på de övre bergssluttningarna i Alperna på vardera sidan om trädgränsen och klättrar högre upp än någon annan vedartad växt. Rostalpros är en pionjärväxt som erövrar stora områden på alpängar och täcker in dem under månadsskiftet juni-juli i ett ljusrött blomsterhav.

Busken blir en dryg meter hög och den är giftig för idisslare som också lämnar den helt ifred.

I sina hemtrakter är rostalprosen helt intäckt av snö så den har inte behövt utvecklas till en speciellt köldhärdig växt. Av den här anledningen är busken svårodlad i områden med osäkra snöförhållanden vintertid. Också heta somrar kan göra rostalprosen illa, ändå var busken den första arten av alpros som i Europa användes som prydnadsbuske.Man känner till att busken har odlats i England sedan 1752 i vars svala milda klimat den trivs utomordentligt bra. Read more »

Syndicate content