Skip to main content

Ketunmäki

Crataegus chlorosarca - orienthagtorn

Orienthagtornet är ett förträffligt träd i släktet hagtorn, av vilka det både österut och bortom Atlanten förekommer verkliga pärlor för att göra våra omgivningar mångsidigare. Orienthagtornet har en dämpad tillväxt men växer ändå till ett stadigt träd som inte kräver mycket av sin växtplats. Dessutom är trädet en prydnad för alla årstider. På försommaren blommar det i vitt med breda mörkgröna blad. Under hösten flammar de bronsröda bladen och svarta bär. På vintern ser man tydligt trädets mönstrade bark och stadiga grenverk och härdigheten är tillräcklig för norra Finland.

I Ketunmäki i Arboretum Mustila håller några orienthagtorn på att utvecklas till stadiga träd och de förekommer dessutom lite varstans i arboretet. Det är lätt att urskilja orienthagtornet bland andra träd genom sina stora, friska blad och stadiga grenar som knappast alls liknar andra mera kända arter av hagtorn. Tornarna är omkring en tum långa men ibland saknas de helt och hållet.

 

Kasvin perustiedot
Koko: 
3–4 m puu.

Cornus alternifolia - kranskornell

cornus_alternifolia_kukat_jsaarinen.jpg

Kranskornellen som växer på storra områden i Nordamerikas östra delar är hos oss ett sällan använt mycket vackert buskformigt träd. Dess skönhet kommer bäst till sin rätt när den arkitektoniska kronan i många våningar helt har brett ut sig.

Busken blommar under försommaren med yviga små vita blomklasar. Under sensommaren utvecklas de blåsvarta bären på dekorativa röda blomskaft. De vackert mönstrade bladen får under hösten en violett, orange och gul höstglöd i många nyanser. På vintern betonas de rödbruna grenarnas skupturala uppbyggnad.

Kranskornellen är en växt för skuggiga kärraktiga skogsbryn och stränder. Den trivs inte på karga eller torra platser. I övrigt är det en livskraftig, frisk och anpassningsbar prydnadsväxt. På grund av sin vinterhärdighet och sina mångsidiga användnings- och skönhetsvärden är det av de bästa nya prydnadsträdarterna från Mustilas fröinsamlingsresor till Amerika.

 

Amelanchier alnifolia - bärhäggmispel

amelanchier_alnifolia_hedelma_jsaarinen.jpg

Bärhäggmispeln som i kommersiellt syfte kallas saskatoon eller blåbärsträd används ibland också som en prydnadsväxt, men oftast odlas den som en nyttoväxt på grund av de ätbara bären. På Arboretum Mustila mognar bären i början av augusti. Smaken är speciell med inslag av blåbär, rönn och plommon samt aningen mandel. Bären är söta och saknar nästan helt syra och används därför oftast tillsammans med andra bär.

Bärhäggmispeln är en flerstammig buske som påminner om häggmispeln (A. spicata) men som i jämförelse med den är aningen bredare och mera trädlik. Den gör inte rotskott men däremot nog stubbskott. Bladen är oftast trubbiga eller inbuktade i bladspetsen medan sidotänderna är stora och glest sittande. Blomställningarna är som miniatyrer av häggen fastän växten utseendemässigt påminner mera om rönnen.

Bärhäggmispeln är inte särskilt allmän i Finland men man har påträffat buskar också i gamla parker och arboretum. I våra dagar saluför plantskolorna underarter avsedda som bärbuskar, tex 'Smoky' och 'Northline'.

De bärhäggmisplar som förekommer på Arboretum Mustila är av okänt genetiskt ursprung men de ger goda skördar och övervintrar bra. Buskarna har förvildats och spridits med fåglar. Faran för förvildning är skäl att minnas också om endast häggmispeln hittills har brett ut sig kraftigt som en främmande art.

 

Syndicate content