Skip to main content

Ketunmäki

Syringa reticulata - ligustersyren

syringa_reticulata_jreinikainen.jpg

Ligustersyrenen skiljer sig mycket från de övriga växterna i syrensläktet (Syringa). Även i Finland växer den till ett träd, i naturen kan den som bäst bli 20 m hög. Ligustersyrenen blommar sist av syrenerna, först efter midsommar eller i juli med doftande, gräddvita upp till 30 cm långa blomställningar i sammansatta knippen. Namnet syftar på de små blommornas likhet med ligustern (Ligustrum vulgare).

Ligustersyrenen är mångformig och delas i huvuddrag in i två underarter, amurligustersyrenen ( subsp. amurensis) som växer på Asiens fastland och den i Japan och på ön Sahalin växande japanska ligustersyrenen (subsp. reticulata). Skillnaderna mellan underarterna är liten och båda växer bra i Finland. De nordliga ursprungen klarar sig bra ända upp till trakten av Uleåborg.

I Mustila planterades denna trädart första gången 1914 på två ställen. Dessa gamla träd lever inte längre men nyare planteringar finns på många ställen. Det ståtligaste trädet växer på Rävbacken nära Festplatsen och höjer sig högt ovanför de övriga syrenerna.

 

Syringa komarowii subsp. reflexa - hängsyren

syringa_reflexa_kukinta_jsaarinen.jpg

Hängsyrenens täta axlika, 20 cm långa blomställningar hänger tydligt neråt i båge. Fröställningarna åter vänder sig uppåt, därav namnet reflexa. Knopparna är i allmänhet karminröda, men blommorna bleknar under blomningen till nästan vita.

Först i början av 1900-talet infördes hängsyrenen till Europa från Kina. Många korsningar har ärvt drag från arten, syns speciellt i hur mycket blommorna hänger. Den äkta arten är ofta svår att skilja från korsningarna. I Mustila växer hängsyrenskorsningar bl.a. på Azaleasluttningen, Snickarbacken och Rävbacken, men endast bland syrenbuskarna på Rävbacken finns en ren hängsyren.

De täta buskarna växer till en höjd av ca 3 m och blommar litet senare än den vanlig syrenen. (Syringa vulgaris). Hängsyrenens mörka, långa blad gör den till en skyddande och vacker buske även då den inte blommar. På skyddade växtplatser klarar den sig till zon III.

 

Prunus sargentii - bergkörsbär

prunus_sargentii_jreinikainen.jpg

Bergkörsbäret är ett litet eller medelstort träd med regelbundna former som blommar tidigt om våren. Under sin kortvariga blomning är hon trädgårdens obestridliga prinsessa. Hela trädet kläs in i rosenröda, rätt stora körsbärsblommor. Blomningens tjusning understryks av den korta blomningen som kan vara över på en vecka.

Efter blomningen spricker bladen ut i vackert bronsfärgade nyanser för senare övergå i grönt som till hösten färgas i orangerött. På vintern kommer stammen till sin rätt med sina ljusrandade kastanjbruna stammar mot den vita snön.

Bergkörsbäret hör hemma i Japan, Korea, ryska Fjärran Östern och bla på Sachalin. Som en bergssort är den märkbart vinterhärdigare än förädlade sorter av japanska körsbär, och man kan väl odla den på fördelaktiga växtplatser upp i mellersta Finland. På Arboretum Mustila förekommer bergskörsbär av olika genetiskt ursprung som varierar till sitt växtsätt eller blomning.

 

Syndicate content