Amerikka

I Nordamerika finns det många olika naturligt växande astrar. Hjärtastern är allmän i de skogsklädda bergen på östkusten och klarar skugga bättre än många av sina släktingar. I Mustila är hjärtastern planterad på sydsidan av Juhlapaikka (Festplatsen) i skuggan av sockerlönnarna där de trivs alldeles utmärkt. De hjärtformade stora bladen täcker marken som en tät matta, ur vilken de ståtliga blomstänglarna med sina stora, blåa korgblommiga blommor höjer sig under sensommaren.

Den amerikanska almen är den mest utbredda av de sex olika almarter som förekommer i Nordamerika. Den växer i naturligt tillstånd praktiskt taget i hela östra Nordamerika ända till Klippiga Bergen frånsett bergstrakter, högplatåer eller de kallaste barrskogsbältena. Den trivs bäst i fuktiga dalgångar och på lundartad ängsmark men klarar sig som odlad också i torrare miljöer.

Den amerikanska avenboken förekommer i naturligt tillstånd på stora områden i östra Nordamerika. Den klarar skugga och växer under de största trädena i skogen längs fuktiga stränder av sjöar och floder. Den växer som en mångstammig buske eller som ett litet träd med vacker krona. Barken är mörkt grå, slät och glänsande och framhäver upphöjningar i stammen som på spända muskler.

Kanadaflädern påminner mycket om den europeiska flädern (S. nigra) vars underart man också har ansett den vara. Den är en snabbtväxande, yvig och flerstammig buske som i motsats till flädern utvecklar rotskott. Bladen är stora med 5-9 småblad och ger busken ett exotiskt utseende. Kanadaflädern blommar i augusti eller senare än flädern. Blomställningarna består av vita, doftande kvastar. De blåsvarta bären hinner knappast mogna i Finland men väl mognade kan de med fördel användas i safter och sylter och också fåglarna finner dem välsmakande.

Den vackert formade svartlinden är hemma från nordöstra USA och södra Kanada. Som odlad växer den ännu längre norrut än sin naturliga utbredning. I naturen trivs den i torra eller färska medelbördiga och bördiga löv- och blandskogar, ibland även i bergstrakter.

Rönnsumaken är hemma i de nordöstra delarna av Nordamerika. Det är en buske eller ett träd som utvecklar rotskott och som trivs på soliga sandhaltiga, sluttningar och längs vägar. Grenarna har en hårig beläggning.

Rödekens blad har vassare flikspetsar och är större än ekens (Quercus robur). Den röda höstfärgen, som dominerar landskapet i rödekens hemtrakter i de östra delarna av Nordamerika, blir i Finland oftast brunröd och inte lika grann.

Den amerkanska humleboken är ett litet yvigt träd i skogsbrynet. Dess väldiga utbredningsområde sträcker sig från bergen i Guatemala och Honduras till lundskogszonens nordgräns i Kanada i södra delarna av Manitoba, Ontario och Quebec, därifrån frön hämtats till Mustila från insamlingsresorna 1993 och 1996.

I sina hemtrakter i de östliga delarna av Nordamerika är den virginska skogsklematisen allmän i skogar, på dikesrenar och i strandbuskage. Den klättrar upp i träden, växer på buskar och staket eller utmed marken om inget stöd finns.

De majestätiska hickoryträden bildar tillsammans med valnötsträden (Juglans) lövträdens adel. I de östra delarna av Nordamerika uppskattas träden dels på grund av sin ståtliga habitus, dels på grund av sitt värdefulla trävirke. Hickoryns hårda, starka och formbara trävirke används i snickerier och i produktionen av verktyg, bågar och skidor och trävirket är dessutom användbart vid rökning och grillning. En del hickoryarter ger smakrika nötter. Den mest kända är pekannöten (Carya illinoensis).