Ligustersyrenen skiljer sig mycket från de övriga växterna i syrensläktet (Syringa). Även i Finland växer den till ett träd, i naturen kan den som bäst bli 20 m hög. Ligustersyrenen blommar sist av syrenerna, först efter midsommar eller i juli med doftande, gräddvita upp till 30 cm långa blomställningar i sammansatta knippen. Namnet syftar på de små blommornas likhet med ligustern (Ligustrum vulgare).
Catawba-rododendron kommer från Appalackerna i Nordamerika. Den växer i naturligt tllstånd på öppna ställen i bergstrakter och sluttningar där den bildar vidsträckta ståtligt blommande bestånd bla tillsammans med orangeazalean (Rhododendron calendulaceum). Det är en vintergrön, tät och till formen rund buske. Blommorna är brett klockformade, till färgen violetta, vita eller ljust violettröda med gulgröna fläckar.
Blomsterlupinen hämtades till Sydsluttningen i Arboretum Mustila som en grönfoderväxt. Den kan med sina rotbakterier binda kväve direkt ur luften och därigenom ge näring åt jorden. Dessutom trasar rötterna ner klumpade jordkokor. Numera förekommer lupin ställvis rikligt på ljusa växtplatser både i Sydsluttningen och i Ketunmäki. Allra bäst trivs den längs sandiga vägkanter mellan åkrarna.
Skogsalmen förekommer naturenligt i södra Finland men ytterst sällan och endast på små, enskilda fyndplatser, oftast vid skogsbäckar. Planterad klarar den sig tom i Uleåborg.Till sin utbredning är den ett europeiskt trädslag som förekommer från de Brittiska öarna till västra Ryssland i områdena mellan Svarta havet och Kaspiska havet.
En stor del av Arboretum Mustilas syrener är näst intill oidentifierade arter och korsningar som hör till Villosae-gruppen. De har uppstått ur fritt pollinerade fröer av arter och sorter inom sektionen Villosa. Det är svårt att enbart på basen av utseendet identifiera vad buskarna består av och ifall de är 'rena' arter eller korsningar. Motsvarande korsningar har avsiktligen gjorts när man har förädlat syrener. En populär part i korsningsarbetet har varit hängsyren (Syringa reflexa) som ger hybriderna hängande blomställningar.
Hängsyrenens täta axlika, 20 cm långa blomställningar hänger tydligt neråt i båge. Fröställningarna åter vänder sig uppåt, därav namnet reflexa. Knopparna är i allmänhet karminröda, men blommorna bleknar under blomningen till nästan vita.
Bergkörsbäret är ett litet eller medelstort träd med regelbundna former som blommar tidigt om våren. Under sin kortvariga blomning är hon trädgårdens obestridliga prinsessa. Hela trädet kläs in i rosenröda, rätt stora körsbärsblommor. Blomningens tjusning understryks av den korta blomningen som kan vara över på en vecka.
Det ingår omkring 140 sorter i det stora släktet hagtorn (Crataegus) som breder ut sig på naturliga växtplatser i Nordamerika och hela Eurasien. Släktet erbjuder flere andra arter för finska förhållanden än häckhagtorn (C. grayana). Det kinesiska hagtornet är ett litet träd med bred krona och små glänsande flikiga blad. Det blommar om våren i vitt och lyser upp hösten med röda bär och granna höstfärger. Trädet är sällsynt.
Orienthagtornet är ett förträffligt träd i släktet hagtorn, av vilka det både österut och bortom Atlanten förekommer verkliga pärlor för att göra våra omgivningar mångsidigare. Orienthagtornet har en dämpad tillväxt men växer ändå till ett stadigt träd som inte kräver mycket av sin växtplats. Dessutom är trädet en prydnad för alla årstider. På försommaren blommar det i vitt med breda mörkgröna blad. Under hösten flammar de bronsröda bladen och svarta bär. På vintern ser man tydligt trädets mönstrade bark och stadiga grenverk och härdigheten är tillräcklig för norra Finland.
Kranskornellen som växer på storra områden i Nordamerikas östra delar är hos oss ett sällan använt mycket vackert buskformigt träd. Dess skönhet kommer bäst till sin rätt när den arkitektoniska kronan i många våningar helt har brett ut sig.
Busken blommar under försommaren med yviga små vita blomklasar. Under sensommaren utvecklas de blåsvarta bären på dekorativa röda blomskaft. De vackert mönstrade bladen får under hösten en violett, orange och gul höstglöd i många nyanser. På vintern betonas de rödbruna grenarnas skupturala uppbyggnad.