Typiska växtplatser för tuja i sina hemtrakteri i nordöstra Nordamerika är kärr och branta klippsluttningar där konkurrensen från övriga träd är liten. Tujan har ett långsamt växtsätt och kan släpa sig fram till mycket hög ålder. Man har kunnat räkna upp till 1650 årsringar på fällda träd.
Europeiska invandrare kallade tujan Arbor vitae, Livets träd. Trädet var ett av de första i sitt slag av amerikanska träd som som införskaffades till den gamla kontinenten. Man ansåg att tujan som hämtats till Europa på 1500-talet hade läkande egenskaper. Trädet blev snabbt omtyckt som prydnadsträd, och senare har hundratalet till sitt växtsätt och färgsättning avvikande träd utvecklats.
I Finland används den härdiga och prydliga tujan allmänt i häckar och som prydnadsträd i kulturlandskapet. I nyare trädgårdar förekommer närmast olika täta och långsamtväxande pelar-, boll- och kägelformade former.
I Arboretum Mustila har tujan odlats som prydnadsgrönska sedan 1930 -talet. Av ett två hektar stort planteringsområde har man årligen beskurit prydnadskvistar för kransbindning och annan användning inom blomsterhandeln.
