Solfjäderstallen är ett verkligt levande fossil. Arten har identifierats i i avlagringar från Triasperioden, dvs dinosaurernas tidevarv. Under den tidsperioden hade arten spritt sig över hela Eurasien. Andra trädslag utkonkurrerade den senare. I våra dagar är solfjäderstallen utrotningshotad och förekommer endast på ett begränsat område i mellersta Japan.
Trädet påminner inte om något av för oss kända trädslag och det har heller inga nära släktingar. Barren är parvis hopvuxna och har en snirklad solfjäderaktig form i ändan av skotten vilket har gett trädet dess namn. Trädet är långsamtväxande och den årliga tillväxten är omkring 20 cm. I sina hemtrakter kan den solfjäderstallen få en storlek av ett medelstort träd.
I Japan är solfjäderstallen ett av de mest värderade trädslagen som ofta planteras i tempelområden. Enligt legenden välsignar det träd som 1310 planterades utanför templet Jingui de kvinnor som berör barken med livskraftiga barn. I Finland har den solfjäderstallen odlats i ringa utsträckning. I senare planteringar har trädet klarat sig förvånansvärt bra på skyddade områden som terrassen i Arboretum Mustila. Det är ändå sannolikt att kommande svåra vinterförhållanden kan förstöra oskyddade träd.
