I motsats till den vanligare druvflädern (Sambucus racemosa) är sommarfläder en mångårig växt med örtstam eller en perenn. De bladrika skaften växer utan förgreningar upp till två meter under en och samma växtperiod. Under sensommaren bildar sommarflädern 10-15 cm stora vitfärgade kvastar i bladskaftens kronor. Bären blir svarta när de mognat på hösten. Sommarflädern behöver mycket utrymme för sina kraftiga jordstammar och ryms inte in i en liten trädgård.
Sommarflädern hittas i bland i prislistorna med beteckningen "hela plantan är giftig" och växten har en stark och obehaglig lukt. Tidigare antog man att den starktluktande plantan också hade omfattande egenskaper. Alla delar av sommarflädern har använts inom medicinen. Plantan utgjorde i sig ett fullständigt apotek med hjälp för vilken krämpa som helst. Bären användes till hårfärg och alla växtdelar kunde användas till att färga tyger.
Den engelska benämningen på sommarfläder härrör sig från 1500 -talet. Danewort (eller Daneblood) syftar på antagandet att sommarflädern har uppstått ur danernas blod. Växten påträffades nämligen på orter där engelsmän och daner tidigare hade slagits. En trovärdigare förlklaring kunde vara att sommarflädern planterats där som ett minne över de stupade.
