Sitkagranen förekommer längs kusten från Alaska till Kalifornien och har flere också överraskande förtjänster. Det är knappast allmänt känt att virke av sitkagran användes tiill ett av de största planen i flyghistorien, Spruce Goose av Howard Hughes.
Sitkagranen har genom tiderna varit nyttig förr både människor och mångahanda representanter för växt- och djurriket. De vindfällen av hundraåriga 90 meter höga träd som stormvindar vid stillahavskusten har åstadkommit erbjuder också som döda utmärkta levnadsförhållanden för flere arter samtidigt som nya generationer av sitkagran påbörjar sin växtperiod i de förmultnande stammarna.
Sitkagranen har under istiden spritt sig från det asiatiska fastlandet till nordamerika över Berings sund som då var torrt. Trädet har ändå inte förmått klättra över Klippiga bergen, eftersom det är helt beroende av fukten vid Stillahavskusten som förtätas i de massiva trädets barrverk och faller till marken för att uppsamlas av sina rotsystem. Sitkagranen förekommer allmänt i Europa bl.a i Skottland men har hos oss visat sig vara frostkänslig. Endast vid sydvästkusten och i skärgården kan arten anses ha möjligheter att klara sig någorlunda bra. Av de sitkagranar som före krigen planterades på Arboretum Mustila återstår endast ett exemplar.