Stickgranen växer naturligt i södra delen av Klippiga bergen i Nordamerika på 1 800-3 400 meters höjd tillsammans med bland annat douglasgranen Pseudotsuga menziesii, engelmannsgranen P. engelmannii och berggranen Abies lasiocarpa. Dess växtplatser är ljusa bergskogar, och den trivs bra även på torrare mark. Den har djupa rötter och är stormhärdig. På många platser ser man stark blågrå vaxbeäggning på barren som är typiskt för barrträd i de södra bergstrakterna.
Stickgranen har ett tätt och regelbundet konformigt växtsätt. Toppen är speciellt som ung vackert vuxen i våningar. Trädet har starka grenar som står vågrätt ut från stammen. Bra kännetecken är de mycket styva och nålvassa barren som är rätt långa, böjda och spretar ut åt sidorna och uppåt utan något system. Barrens färg varierar från grönt till grågrönt och blåaktigt.
I Finland blir stickgranen snabbt risig i skogen på grund av brist på ljus, men i parker och trädgårdar trivs den utmärkt. Den blågrå formen, som kallas silvergran, är ett av de mest använda prydnadsbarrträden i Södra och Mellersta Finland. Av stickgranen har utvecklats många till färg, storlek och växtsätt avvikande former.
