Himalaja-enen växer i bergstrakterna i Himalaja och nordvästra Kina på höjder mellan 1600 och 1800 m. Växtsättet varierar som hos enar i allmänhet. Den kan utvecklas till ett litet träd eller få formen av en krypande men oftast i upprätt ställning växande buske. Himalaja-enens grenspetsar hänger vackert. De nålformade barren sitter i grupper om tre, breda, krokiga och spetsiga. På grund av sina blåtonade barr kallas himalajaenen också för blåen. Barrens färger varierar från blågrönt till kraftigt blåaktigt. Under de kyliga månaderna antar busken ofta en bruna bronslika inslag.
Himalaja-enens bärkottar är ovala, svarta som mogna, och de innehåller endast ett frö. Övriga arter av en har oftast flere fröer.
Himalaja-enen odlas i allmänhet inte i sin naturliga form utan som underarter av olika storlek och färgsättning. Den första himalaja-enen man började odla var vackert stålblå. Den påträffades av Frank Meyer i början av 1900 -talet och den här underarten fick namnet 'Meyeri'.