Ussurigranens massiva och majestätiska habitus avviker klart från övriga ädelgranar som växer i Mustila. Den har skrovlig bark, långa lite snett uppåt växande stadiga grenar och vitalgröna, stadiga, vassa barr. Träet är hållbart och vackert mörkbrunt.
Ussurigranen hittades i slutet av 1800-talet i Nordkorea. Den växer även på Ussuriområdet omkring Vladivostok samt i nordöstra Kina i området som gränsar till Korea. I västvärlden har trädet blivit en specialitet för växtsamlare. Det är ett rätt långsamtväxande, lättskött och hållbart barrträd som växer sig ståtligast på öppna, ljusa växtplatser i bördig lund- eller trädgårdsjord. Det är en av få ädelgranar som inte alls besväras av ädelgranslus. På grund av sina skönhets- och hållbarhetsvärden är det ett av de värdefullaste träden i Mustila.
På nedre delen av Sydsluttningen i Mustila växer ett gammalt, ståtligt solitärträd som troligen är den äldsta ussurigranen som odlats i västerlandet. Det är från den berömda botanisten V.L. Komarovs resa till Korea år 1897. På 1930-talet fick man frön från Nordkorea och på 1990- och 2000-talen även från Sydkorea, Manchuriet och Ussuri-området i Ryssland. Alla proveniensers vinterhärdighet har varit utmärkt.
